Fysikalisk-kemiska egenskaper hos alkylpolyglykosider - Fasbeteende
Binära system

Tensidens utmärkta prestanda beror huvudsakligen på specifika fysikaliska och kemiska effekter. Detta gäller å ena sidan gränssnittsegenskaperna och å andra sidan beteendet i lösning, såsom fasbeteende. Jämfört med fettalkoholetoxylater (alkylpolyglykoletrar) har de fysikalisk-kemiska parametrarna för alkylglykosider hittills studerats relativt lite. I dessa studier har alkylpolyglykosider visat sig ha betydande egenskaper som i vissa fall skiljer sig signifikant från andra nonjoniska tensider. De hittills erhållna resultaten sammanfattas enligt följande. De signifikanta skillnaderna i samband med fettalkoholetoxylaters beteende var särskilt slående.

Jämfört med systematiska studier av fettalkoholetoxylater har hittills endast ett fåtal studier med ämnen av olika renhet utförts om fasbeteendet hos alkylpolyglykosider. Vid jämförelse av de erhållna resultaten är det viktigt att komma ihåg att närvaron av sekundära komponenter har en betydande inverkan på detaljerna i fasdiagrammen. Ändå kan grundläggande observationer göras om fasbeteendet hos alkylglykosider. Fasbeteendet hos en teknisk C8-10 alkylpolyglykosid (C8-10 APG) illustreras i (Figur 1). Vid temperaturer över 20 ℃ uppträder C8-10 APG upp till mycket höga koncentrationer i en isotrop fas vars viskositet ökar avsevärt. En dubbelbrytande lyotrop fas med nematisk textur bildas vid cirka 95 viktprocent, vilken vid cirka 98 viktprocent övergår till en grumlig tvåfasregion av flytande och fast alkylpolyglykosid. Vid relativt låga temperaturer observeras dessutom en lamellär flytande kristallin fas mellan 75 och 85 viktprocent.
För en ren kortkedjig n-oktyl-β-D-glukosid undersöktes fasdiagrammet i detalj av Nilsson et al. och Sakya et al. De individuella faserna karakteriserades noggrant med metoder som NMR och röntgenspridning med liten vinkel (SAXS). Figur 2 visar fassekvensen. Vid låga temperaturer observeras en hexagonal, en kubisk och slutligen en lamellär fas med ökande halt av surfaktant. Skillnader i förhållande till C8-10 alkylpolyglykosidfasdiagrammet (Figur 1) kan förklaras av olika alkylkedjelängdssnitt och av ett annat antal glukosenheter i molekylen (se nedan).