Genom kolhydraternas polyfunktionalitet konditioneras syrakatalyserade Fischer-reaktioner för att producera en oligomerblandning där i genomsnitt mer än en glykeringsenhet är bunden till en alkoholmikrosfär. Det genomsnittliga antalet glykosenheter kopplade till en alkoholgrupp beskrivs som den (genomsnittliga) polymerisationsgraden (DPI). Figur 2 visar fördelningen för en alkylpolyglykosid med DP=1,3. I denna blandning är koncentrationen av de enskilda oligomererna (mono-, di-, tri-, glykosid) i hög grad beroende av förhållandet glukos till alkohol i reaktionsblandningen. Den genomsnittliga polymerisationsgraden (DP) är en viktig egenskap med avseende på fysikalisk kemi och tillämpningar av alkylpolyglykosider. I en jämviktsfördelning korrelerar DP- för en given alkylkedjelängd väl med grundläggande produktegenskaper, såsom polaritet, löslighet etc. I princip kan denna oligomerfördelning beskrivas av PJFlory för att beskriva oligomerfördelningen av produkter baserade på polyfunktionella monomerer och kan även tillämpas på alkylpolyglukosider. Denna modifierade version av Flory-fördelningen beskriver alkylpolyglykosider som en blandning av statistiskt fördelade oligomerer.
Halten av enskilda ämnen i oligomerblandningen minskar med ökande polymerisationsgrad. Oligomerfördelningen som erhålls med denna matematiska modell överensstämmer väl med analytiska resultat (se kapitel 3). Enkelt uttryckt kan den genomsnittliga polymerisationsgraden (DP) för alkylpolyglykosidblandningar beräknas från molprocenten pi av respektive oligomerämne "i" i glykosidblandningen (Figur 2).