Genom kolhydraternas polyfunktionalitet konditioneras syrakatalyserade Fischer-reaktioner för att producera en oligomerblandning i vilken i genomsnitt mer än en glykeringsenhet är fäst vid en alkoholmikrosfär. Det genomsnittliga antalet glykosenheter kopplade till en alkoholgrupp beskrivs som (genomsnittlig) polymerisationsgrad (DPI. Figur 2 visar fördelningen för en alkylpolyglykosid med DP=1,3. I denna blandning är koncentrationen av de individuella oligomererna (mono- ,di-,tri-,-,glykosid) är till stor del beroende av förhållandet mellan glukos och alkohol i reaktionsblandningen. Den genomsnittliga polymerisationsgraden (DP) är en viktig egenskap med avseende på fysikalisk kemi och tillämpningar av alkylpolyglykosider. I en jämviktsfördelning korrelerar DP- för en given alkylkedjelängd väl med grundläggande produktegenskaper, såsom polaritet, löslighet etc. I princip kan denna oligomerfördelning beskrivas av PJFlory för att beskriva oligomerfördelningen av produkter baserat på polyfunktionella monomerer kan också appliceras på alkylpolyglukosider. Denna modifierade version av Flory-fördelningen beskriver alkylpolyglykosider som en blandning av statistiskt fördelade oligomerer.
Halten av individuella arter i oligomerblandningen minskar med ökande grad av polymerisation. Oligomerfördelningen som erhålls med denna matematiska modell stämmer väl överens med analytiska resultat (se kapitel 3). Enkelt uttryckt kan den genomsnittliga polymerisationsgraden (DP) för alkylpolyglykosidblandningar beräknas från molprocenten pi för respektive oligomera art "i" i glykosidblandningen (Figur 2)