Syntes av alkylpolyglykosidglyceroletrar

Syntesen av alkylpolyglykosidglyceroletrar utfördes med tre olika metoder (Figur 2, istället för alkylpolyglykosidblandningen visas endast alkylmonoglykosiden som edukten).Företringen av alkylpolyglykosid med glycerol med metod A fortskrider under basiska reaktionsbetingelser.Ringöppningen av en epoxid med metod B sker likaså i närvaro av basiska katalysatorer.Ett alternativ är reaktionen med glycerolkarbonat med metod C som åtföljs av eliminering av CO₂ och som antagligen fortsätter via en epoxid som mellanstadium.

Reaktionsblandningen upphettas sedan till 200°C under en period av 7 timmar under vilken det bildade vattnet kontinuerligt destilleras bort för att förskjuta jämvikten så långt som möjligt till produktsidan.Som förväntat bildas alkylpolyglykosid-di- och triglyceroletrar förutom monoglyceroletern.En annan sekundär reaktion är självkondensationen av glycerol för att bilda oligoglyceroler som kan reagera med alkylpolyglykosiden på samma sätt som glycerolen.Sådana höga halter av högre oligomerer kan vara helt önskvärda eftersom de ytterligare förbättrar hydrofiliciteten och följaktligen till exempel produkternas vattenlöslighet.Efter företringen kan produkterna lösas i vatten och blekas på känt sätt, till exempel med väteperoxid.

Under dessa reaktionsbetingelser är graden av företring av produkterna oberoende av alkylkedjelängden hos den använda alkylpolyglykosiden.Figur 3 visar procenthalten av mono-, di- och triglyceroletrar i råproduktblandningen för fyra olika alkylkedjelängder.Reaktion av C₁₂ alkylpolyglykosid ger ett typiskt resultat.Enligt ett gaskromatogram bildas mono-, di- och triglyceroletrar i ett förhållande av ungefär 3:2:1.Den totala halten av glyceroletrar är cirka 35 %.